torsdag 15 mars 2012

Sjukgymnastik?

På kirurgen sas det att vårdcentralen kommer att höra av sig angående sjukgymnastiken. De kommer att göra hembesök flera gånger i veckan för att hjälpa mig.
0 besök. 0 samtal. Idag ska jag ringa och höra om det är svårt att hitta hit?

Att ingen hör av sig

det är nog ganska vanligt skulle jag tro när man är hemma och sjukskriven. Det här är inte första gången. Det är få gånger att någon chef har ringt och pratat med mig (om någonsin) annat än - När kommer du tillbaka?
Jag erbjöd mig att jobba hemifrån under tiden när jag låg på kirurgen men det verkar inte vara någon prioritet alls. Dödstyst från arbetsgivaren.
Nåja, det är skönt att kunna ta det lugnt och allt i min takt.  Solen skiner och fåglarna kvittrar.
Nu har jag börjat äta fyra gånger per dag. Känner mig proppmätt hela tiden.
Dessutom börjar kunna gå utan stöd från rullator. Jag har den med mig utifall att jag får yrselanfall men det går faktiskt bra.

måndag 12 mars 2012

51,9 kg

Nu är det inte roligt längre. Jag måste ta ett ordentligt tag i min krage och äta mera, bättre och näringsriktigt.
Vi ska laga en stor form med lasagne som jag kan smaska på "hela dagarna". Sen ska vi göra en stor omgång med pannbiff som jag kan frysa in.
Jag måste köpa en ny riktig järngryta  så jag kan göra storkok.
De sista veckorna har jag inte haft någon matlust alls. Vet inte om det beror på allmäntillståndet eller medicinen (morfin).

lördag 10 mars 2012

Main Coon

Får se om det blir någon bra avkomma och om vi eventuellt kan tänka oss en ny katt och ny ras för oss.

Morfin

Nu lägger jag av med morfinet. Jag får lov att klara mig med starka Alvedon. Det är ingen höjdare med morfin. Ta t ex toabesöken bara som ett exempel. Say no more...
Min man kom hem igår med en flaska gott vin. Jag borde ha läst bipacksedeln på min medicin...
Nu gjorde jag det i morse istället.
Jag har kunnat bespara mig att må dåligt i går kväll. Drack ett 1/2 litet glas och kände på en gång att det här blir inte bra. Intog sängläge klockan åtta.
Vad jag förstod nu i morse var att det var mycket riskabelt att dricka alkohol i kombination med medicinen. Nu har jag lärt mig något nytt igen....
Efter en timma mådde jag bra igen.

Ny katt?

Min man är ju rolig, eller hur man nu ska säga...
Vi har sagt hela tiden att Fia blir vår sista katt. Nu kommer han hem glad i hågen och säger:
Den och den ska ha kattungar (Main Coon). Så sänder han bilder på honan och hanen (Jättefina).
Han har tom anmält intresse!
Vari ligger logiken.
Tror jag blir snurrigare...

fredag 9 mars 2012

Någon att prata med: Fia

Sitter i fotöljen. Det är i stort sett allt jag gör förutom att prata med Fia när hon behagar vakna och vara uppe en sväng. Idag satt hon på min rullator när jag gick omkring och vrålade något om att:
-JAG VILL BLI KLAPPAD, och det omedelbart och länge. Våga bara inte sluta!
Har tagit morfin så nu mår jag inget vidare ett tag, men det går över.

Arbetsterapeuten har varit här med en sittdyna till toalettstolen. Det ska bli bra, hoppas jag.

torsdag 8 mars 2012

Stökigt

Grannen kom in med posten. Nu när hon är hemma törs jag sätta (just det) mig i duschen. Tar med mig telefon (ja, inte in i duschen men på rullatorn utanför) om det händer något så kan jag ringa och hon är inne på ett nafs...
Det gick bra. Bytte plåster och kände mig duktig. Hatar nämligen sår och kan knappt titta på dem.

Varje kväll i en månad ska jag ta en spruta i magen. Den är för att förebrygga blodpropp. Konstigt nog har jag inte ett problem med det. Måste man så måste man.

I morgon kväll kommer min man hem.  Tack och lov säger jag bara. Efter en vecka med pasta och ratatouille längtar jag efter något annat. Nog för att det är gott men nu börjar det växa i munnen.

Vi hade tänkt att åka på Miomöbler på lördag men det kanske inte är någon jättebra idé.  Skulle inte tro att jag blir bättre av det-
I morgon förmiddag kommer en arbetsterapeut hit och ska kolla lite saker. Hon tar med sig en mjuk sits till toalettstolen. Jag kan knappt sitta på den, det gör ont som attan.
Nog nu, nu ska jag se Antikrundan. Tidsfördriv!

Satans ont

Nu får jag lida för min utflykt i måndags när jag var ute på vift i tre timmar. Det värker från höften ned till knät. Kan knappt gå. Satan åxå. Inga morfintabletter jag har hjälper. Så nu måste jag ta det lugnt. Som om det skulle bli roligare då!
Sitter nu i fotöljen och känner mig svimfärdig. Vågar inte resa mig upp. Har ingen lust att ramla igen, särskilt inte när jag är ensam hemma.
Tack och lov så har vi världens bästa grannar. Hon, inga namn nämda, är sjukgymnast (väldigt passande). Hon hämtar posten varje dag och tittar till mig om jag lever. De fick även nyckel utifall att...
Vill jag handla fixar hon det, behöver jag moraliskt stöd ställer hon upp,
-Säg bara till så kommer jag över.
Både Kjelle och jag känner oss mycket tryggare att de finns.

Det börjar att växa högar på mitt skrivbord har jag hört. Jag står i ständig kontakt med en arbetskamrat som även är en väldigt god vän. Av vad jag har hört är min chef väldigt pressad (stackarn). Min chef är ju inte bromsklossen utan det är styrelsen som bromsar allt även min lön. Så mycket förstår jag i alla fall. Han tillhör en av de bästa chefer jag någonsin haft och vi har ett väldigt bra samarbete dessutom har vi kul.

Han ringde i går och vi pratade om hur jag skulle kunna hjälpa till hemifrån. Jag sa att vi hade lite oavslutade affärer som måste åtgärdas innan vi bestämmer något. Min lön. Jösses, så besvärligt det blev. Han återkommer. Är det utpressning??? Ja, kanske men varför inte. Ja sitter ju på trumf nu. Väntar jag så är den borta...

onsdag 7 mars 2012

Curry (Kryddan) Skogis

Somna om och mundiarée...

Det är så skönt att kunna somna om på morgonen. Jag vaknar vid samma tid, förståss, som när jag jobbar. Vid sextiden. Då sätter jag på TV;n och ser nyheter och Gomorronprogrammet. Då somnar jag sååå gott och vaknar vid halvniotiden. Kliver upp, sätter på kaffet, breder mig EN knäckemacka med ost och gurka, alternativt tomat. (Mycket intressant, va?)
Sitter sen i min bekväma Stresslessfotölj som jag ärvde av min mamma och njuter av frukosten. Där sitter jag sedan av och till under hela dan. Avbrott kommer med att jag är uppe och går och "tränar" lite.
Fy fan, va trist. 

Provade kläder i går och allt som jag hade för 15-20 år sedan (av de få jag har kvar) sitter perfekt. Min dräkt som jag gifte mig i t ex som är så omodern nu med axelvadd och allt, den satt t o m bättre nu än 1989.
Den går nog inte att åtgärda för då ser nog hela konstruktionen underlig ut. Men jag ska ha den i alla fall. Jag ska införa lite Retro-stil.
Nu ångrar jag att jag har slängt så många snygga kläder som var för små. Men vem kunde tro att jag skulle väga 53 kg igen, någonsin.
Är det det här som kallas mundiarée???
Återkommer senare idag.

tisdag 6 mars 2012

Sista katten?

Jag har suttit och kollat lite bilder och jag blir nostalgisk och fundersam. Det här är inte bra att sitta hemma och fundera. För det första: Det föds massor med ideér i mitt huvud och 95% av dem kostar pengar.
Sen blir jag lite nostalgisk och ledsen: Är Fia vår sista katt?
Jag tor mig veta att djur inte kommer att passa in i vårt liv efter det vi gått i pension. Nu är det några år kvar men jag måste ju ta med i beräkningen att vi binder upp oss för ca 15 är framåt. OCH vår plan är att resa mycket. Det kanske finns en avlägsen möjlighet att vi tröttnar på det men men...

Fia Pia
 

Stimorol en av våra Skogkatter.
Vi har haft katt sedan 1991.

Vår heliga Birma: Fia Pia

Uttråkad

Jag har varit hemma en vecka och är VÄLDIGT uttråkad. Det kan ni ju se på antalet inlägg jag gör och hur mycket jag skriver. Nu när jag är hemma och har hur mycket tid som helst skulle jag vilja göra en massa. Gå igenom garderoben, prova mina gamla kläder.
Det jag kan göra har jag just för tillfället ingen lust med: Sortera mina gamla pappersbilder, ordna biblioteken i datorn och rensa. Men det kommer nog när jag börjar att klättra på väggarna....
Helt underbart, det är vår. Snart kan jag öppna dörren till altanen och kanske gå ut och sitta i solen. Det är lite för kallt än men det finns hopp...

En liten underlig detalj: Ingen på jobbet har hört av sig för att höra hur jag mår. Det säger väl en hel del.
Inte ens min chef.
Jag har erbjudit mig att arbeta hemifrån i ett svagt ögonblick. Det vore nog bra för mig också men det är lite detaljer som ska fixas först: Min lön t ex. Började löneförhandla innan detta men vi blev inte klara. (Ur mitt sätt att se det i alla fall).
Jag jobbar som ekonomiassistent och ingen kan programmen. Tänker på löner och arbetsgivardeklarationen som ska in den 13/3. Men det är inte mitt problem just nu. Jag undrar bara hur intresserade min arbetsgivare är av att det ska fungera.
Det kommer att bli mitt problem när jag kommer tillbaka.

måndag 5 mars 2012

På stan med kryckor

Hade tid hos min läkare klockan 11.00 och hos sköterskan för att ta stygnen klockan13.15.
Min underbara läkare som jag nog haft i 15 år nu. Han har varit med på hela min resa, från det jag gick in väggen, krossade axelkulan och fick ett jättedjupt/stort sår på höger underben som tog nio månader att läka. Två gånger i veckan gick (åkte sjuktransport)  till vårdentralen för att lägga om såret. Sen  skrev han remissen till Gastric ByPassen. Nu har han följt mig med min brutna vänsterarm ocn nu låbenshalsen.
Alltså stod han bara och tittade när jag kom på kryckor, skakade på huvudet och sa:
 -Vad har du gjort nu då?
Sen skrattade vi gott. Han tycker att jag är en tuffing av någon anledning men han hoppades att det skulle vara nog nu. Det gör jag också!

Efter det "gick" jag på apoteket och hämtade medicinen. Handlade två böcker så att jag har något att läsa under veckan. Sen förflyttade jag mig till Axelssons/Dea. Gick runt lite och kollade vårnyheter.  I vår är det mycket av mina färger. Höst. Mycket orange kommer det att bli,  har jag en känsla av. Handlade en snygg randig orange topp. Storlek SMALL!!!! Den var lite stor men hellre det än att den sitter för tajt. Det är inte snyggt på mig i alla fall.
Min man var väldigt tålmodig, han som hatar att gå i affärer. Men han förstod att jag tyckte det var skönt att komma ut ur huset och se något annat.
Nu är han snart framme i Skåne.
Nu väger jag 53 kg. Det är för lite. Jag tycker att jag äter en hel del. Tre mål om dan, mellanmål, frukt etc.
Jag bör nog överväga att börja träna  så jag får lite muskler. Nåja, tids nog blir det nog det också-
Jösses vad mycket jag har skrivit. Det känns att jag är uttråkad och har för lite att göra (dessutom kan jag inte göra allt det jag vill),

söndag 4 mars 2012

Två veckor har gått

efter benbrottet. Jag är förvånad över hur bra det går. Det har gått framåt med stormsteg. Men ont gör det emellanåt.
Förra veckan när min man inte var hemma fick svärmor ta hand om vår katt. Det kändes för stökigt att ha henne "springande" runt benen. Nu springer hon ju inte så mycket men det ska ju bytas vatten varje dag. Mat och rensa lådor och massor med pälsterapi. Hon ligger i mitt knä så ofta hon kan när jag sitter framfär Tv:n och på min mage när jag ska sova. Hon är ju "bara" en liten birma men jösses så tung hon blir....
Tack och lov att vi har en bra säng med motor så jag kan höja och sänka den. Det underlättar enormt när jag ska ta mig i och ur sängen.

Nu åker min man  i morgon igen och blir borta hela veckan. Nu får Fia vara hemma. Det blev alldeles för tomt utan henne och ingen att "prata" med. Ja.-just prata.  hon svarar i alla fall på det jag säger.

Ska ta stygnen i morgon och se om jag hittar någon läkare som kan överväga att skriva ut lite mera smärtstillande tabletter. Klarar inte att träna bra utan smärtstillande.
Jag är en riktig tunnis men jag har fått någ av smärta efter alla benbrott och skador jag har haft de sista fyra åren.