HAR BRUTIT VÄNSTER ARM

nu gör jag en paus

Fest?

I går kväll klädde jag upp mig, fixade mitt ansikte till oikännerlighet och gick på fest.
(Det var ett tag sedan.)
Stelt till att börja med,och jag höll en väldigt låg profil. Det är ju min första sammankomst med förenigen och alla.
Jag tänkte: Lugn och fin...nu sitter du bara och svarar på frågor så kommer; en del att blir säkert nyfikna på vem du är? Så blev det ju och det blev väldigt trevligt! Pratade lite italienska åxå med en av våra anställda.
Det här blir nog bra tror jag..............'
Vem kan stå emot en som bara älskar Italien och allt vad det innebär...................

Dag två av resten av mitt liv

Förhoppningsvis ska jag inte vara så här hungrig hela tiden. Äckliga soppor, en god dryck och massor med vatten och kaffe förståss. Det är vad jag "ätit" idag.
Var tvungen att gå på fest i kväll. Det gick bra. Jag drack vatten och kaffe och petade i maten och flyttade runt den på tallriken. Tror nog ingen märkte att jag inte åt.....
Nu har jag tagit av mig ansiktet och ska koppla av framför datorn och Tv:n en stund.
Det var i alla fall kul att komma ut lite och träffa folk.
I morgon ska jag åka och leta efter lite godare lågkaloridrycker. Så här vill jag inte ha det i två veckor drygt. Efter det funderar jag på att leta mig ut i skogen och se mig om efter lite svamp. Men först och främst så ska jag sova länge i morgon. Fast det blir väl som vanligt: Vaknar klockan sex och är pigg sen vaknar man klockan åtta och är trött. Underliga saker händer.

Min katt har en förmåga att vara i vägen mitt på tangentbordet. Hon har deletat det jag skrivit en gång.

Hungrig hela tiden

Kommer att dö av svält. Långsamt men säkert. Cambridge smakar äckligt. Det som jag kunde få i mig var grönsakssoppan. Men det var ingen hit....
Det får blir massor av kaffe och vatten och vatten och vatten...och....
Har köpt ett annat märke som jag ska prova. Inser att jag inte kan leva på vatten i tre veckor.

Sköterskan påstod att det blir bättre efter några dagar....Hmmmmmmmmmm

Heldag

Har tillbringat i stort sett hela dan på sjukhuset. Det var provtagningar kors och tvärs-
I morgon börjar jag gå på flytande, Cambridge och vatten tom 12/10. Det lär väl gå det åxå.

Arg

I torsdags blev jag riktigt arg på jobbet. Nja, rättare sagt: rosenrasande.
Min kollega sa att alla blev nog rädda för dig, utom jag.
Jag tröttnade på att det är som att jobba i sirap. För minsta lilla grej som ska göras är det fyra inblandade....Grrrrrr
Kände att nu får det fan vara nog.... Jag lät som en morrande tiger och pekade med hela armen.
Min kollega applådera och sa: Bra gjort. Du utstrålar en pondus som jag aldrig sett hos dig tidigare. Tack och lov för det. Börjar bli mig själv:
Argbigga....Rödstrumpa...Feminist.....

Sicilien, mat

Antipasti Mums, mums...

Att rösta

Min man har gått iväg för att rösta. Jag har "fuskat" och förtidsröstat. Mycket praktiskt.
Har inte följt debatten särskilt mycket. Jag har ändå bilden klar för mig sedan många, många år.
Jag blir bara trött på de inte särskilt spännande debatterna.

Livet

Det har hänt mycket med mig de senaste åren. Nu tycker jag att livet är kul, jag skrattar mycket och ofta. Jag har en själsfrände på jobbet som gör att allt blir mycket enklare.
För tre år sedan var jag ett vrak. Det enda jag gjorde var att titta på när mossan växte.
Har fått tillbaka självkänslan.. jag duger som jag är...utom vikten då... som jag inte gillar. Men om 6 månader så är jag lite mindre. Det som är så konstigt är att i min hjärna har jag alltid varit smal (som jag var till 40 års ålder) men när jag har sett mig i spegeln så har det aldrig varit "jag".
Min självbild har varit på en vikt av 57-60 kg och den har ju inte stämt så bra med verkligheten.

Nu har jag ju ingen lust att berätta vad jag väger men det är ett BMI på +35, knappt. När kirurgen sa att tillhörde den lägre skalan av de som beviljats operation så kände jag mig ok. Tänkte att det inte blir så dramatiskt. Midja....ja, det har jag inte haft på 20 år, så tänk själva.
Sen har min arm/axel blivit ett handikapp som inte har gjort det lättare.
Jag ser fram emot ett lättare liv där jag kan plocka svamp utan att vara rädd att ramla och inte ta mig upp!!!!!!!

Jösses

Nu tycker nog många att vi är knäppa "på riktigt"!
Vi har bokat resa till Sicilien nästa år i september.
Det var billigare nu med tidig bokning. Varför inte...vi ska ju dit i alla fall. Nästa år blir det två veckor.
Det gäller att planera lite eftersom vi ska till Tanzania på safari runt jul nästa år.

Sicilien Villa Giardini

Villa GiardiniUndrar vad jag åt?

Musselino (efter vår Musse)

Kopplade av under en palm

Utsikt från rum 212 på Villa Giardini. Regnade mycket.

Sicilien sept 2010

Musselino Mojito

Inför Gastro-Bypass

Den 22:a får jag en heldag på sjukhuset. Det börjar kl
09.00 med provtagningar.
10.00 EKG på medicinmottagningen
10.30 Möte med Obesitassköterskan för information,
14.30 Ska jag träffa Narkoskonsulten

Sen är jag nog klar vid tretiden hoppas jag.

Har fått ett formulär att fylla i om hur jag mår och hur jag upplever olika situationer och hur jag mår psykiskt.
Psykiskt mår jag kanon. Har nog inte varit så här bra på de senaste 10 åren.

Fredag för tredje gången

Så var det fredag igen. Efter jobbet åkte jag för att handla lite för mat inför helgen. Den sista helgen känns det som... Sen är det bara till att sörpla vatten, Cambridgesoppor, kaffe, te och vad jag förstår, inget annat. Vin till helgen blev det också.
Jag stoppade på mig lite choklad och glass. Det blir ostfonue i kväll och i morgon Tacos. Glass till efterrätt....
Så på tisdag börjar resan mot ett, om inte nytt liv, så ett annat liv. Ett smalare liv. Jag låg på gränsen viktmässigt till att få operationen men det gick vägen. Nu tänkte jag föra en liten dagbok om den resan...
Med lite humor, glatt humör och ett postitivt tänkande så fixar man allt. När det är skitjobbbigt brukar jag tänka: Nu kan det bara bli bättre.....

Tid för Gastro By-pass

ÄNTLIGEN!!!
Den 22/9 ska jag ha en heldag på sjukhuset. Jag ska undersökas kors och tvärs.......
Preliminärt operationsdatum blir den 12/10!!
Det är ju snart. Tur att jag åt för mycket den här veckan på Sicilien för det kan jag tack och lov aldrig göra mera......
Nya Friska Tag
Jag är så lycklig, tralalalalalalalal

Tvätt igen

Nu är det tvätt efter semestern. En vecka går fort. Har ätit gott och för mycket. Musslor, svärdfisk på bredden och längden. Espresso och Amaro averna....etc....

Tvätt

Nu håller jag på att tvätta det sista. Packar gör vi i morgon. Min K har varit borta hela veckan inklusive helgen. Det är helt OK. Vi åker ju ned på tisdag morgon. Sen blir det stranden (Romantica) och middag på Royal och lunch på hos Alfio. Det blir spaghetti med vongole första dan och många andra dar. Svärdfisk, grillad och involtini. Fisken där är helt underbar. Äter nästan aldrig kött. Möjligtvis kalv någon enstaka gång. Efter maten tar vi ALLTID en kaffe och ett glas Averna. Mmmmm........Längtar.

Gastro by-pass

Ringde kirurgen i torsdags. De har planerat operationer fram till vecka 40. Men jag finns med i planeringen längre fram i höst!!!

Rom igen året därpå

Vill bara säga att jag åkte tillbaka till Rom året efter, liftande igen.
När jag kom hem sa jag: Aldrig mera! Man ska aldrig säga aldrig............

Europa runt del 5, ROMA

15/8 Roma
Vi var ett helt gäng som träffades varje kväll på Campidoglio. Maurizio kunde allt om Rom.
All historia och alla legender. Han var en fantastisk guide. Måste nog säga att den tiden var helt fantastisk. Tyvärr fanns det en baksida som jag inte tyckte var så kul: Svartsjuka!
Om jag någon gång mot förmodan skulle gifta mig så ska det bli här på Campidoglio i Rom.
Jag var/är helt förhäxad av platsen. Jag säger bara Michelangelo..............

Vi, jag och min väninna åkte ofta ut till kusten och badade. Till Ostia.
Pengar... ja, de väntade jag på. Det var inte lika enkelt då. Ringde min mamma från telefonstationen och hon berättade att det hade varit lite problem att föra över pengar till ambassaden (Dollarkris just då). Men hon trodde det hade gått vägen nu.
Vi åkte till ambassaden i Rom och fick träffa en tjänsteman som sa att den enda anlednigen att vi skulle kunna få pengar som var överförda var om vi skulle köpa biljett hem.
Ja, naturligtivs var det det jag skulle göra!!!
Den 25/8 fick jag äntligen mina pengar från ambassaden. Vilken lycka, nu kunde jag betala tillbaka till alla otroligt snälla människor som hjälpt mig/oss.

De människor som jag lärde känna i Rom, både män och kvinnor, var helt underbara.
Det blev lite turbulens en gång när en italiensk tjej blev ordentligt på lyset och hon skulle hem. Maurizio och jag följde henne hem och ringde på dörren. Där stod vår kompis full som en alika och vi försökte att förklara att det inte hänt något allvarligt utan hon var bara onykter. Inte så kul!

HA!
När vi träffades hela gänget var vi ca 15 personer. Det var Maurizio, Gino, Mario, Angelo. Carlos etc med respekive.

Vi besökte nattklubbar, samlingsplatser, berömda platser. Umgicks som vanligt folk. Jag älskade min tid i Rom. Så många fantastiska människor , så många fantastiska platser. Det är som att gå omkring i en historiebok. Älskar stan. Jag har återvänt många gånger.
Sista dagarna:
Vi samlades alla på Campidoglio:Mauri, Gino, Angelo, Carlo +några flera. De tog adjö av min väninna som åkte före mig. Det var slutet av vår gemensamma resa.
Jag fortsatte min vistelse med några trevliga svenska tjejer.

Söndag den 12/9 lämnade jag Rom . Det kändes.
Mauri och jag tog farväl på stationen (tog tåget hem) och det var väldigt jobbigt. Visste att att jag snart skulle komma tillbaka men ändå.....

Den 14 sept var jag hemma igen. Vilket antiklimax!

Campidoglio

Bild från Internet

Campidoglio

Bild från internet

Europa runt del 4. Mot Italien

Vi kravlade oss ut ur majsodlingen och upp på vägen för att lifta vidare.
Vi fick lift med några geggiga italienare som ville göra en massa "kul" saker med oss. (Deras ord). Vi satt i en bil med bara två dörrar så vi kände oss lite fångad i en fälla.

Vi tänkte: NÄ, INTE NU IGEN!!!

Vi beslöt med en tyst överenskommelse med en blick vilken strategi vi skulle ha. Tack och lov kunde vi italienska.
Så vi sa: Ja, naturligtvis ska vi ha väldigt kul och vi ser fram emot att åka till ert hyrda rum för att umgås lite mera. Men först måste vi....Så vi berättade att vi måste in till polisen i Rijeka för att få en stämpel i det provisoriska pass vi fått. Och passet hade vi i ryggsäcken i bagaget.
De tyckte att det verkade OK. Så vi tog ut våra ryggsäckar ur deras bagage utanför polisstaionen i Rijeka . Sen sa vi --Bye,bye... Up yours...
Inte glada så var väl uttrycket i deras ansikten. Men vi var fria.
Vi kom till Trieste på eftermiddagen. Äntligen Italien!!! Nu skulle vi "bara" ta oss till Rom och ambassaden..
De som vi liftade med till Trieste kom med frukost till oss på morgonen, cigaretter och pengar.

Lycka till, sa de.

Vi liftade vidare och problemen hade inte tagit slut.....................
Vi fick lift med ett par urtrevliga män som skulle till Via Reggio. Vi blev hembjudna till dem och de skulle ha en fest på kvällen som vi var välkomna att var med på. Har vi inte lärt oss något????
Festen var väl trevlig i och för sig men vi var tvugna att fly genom badrumsfönstret. Karlar!!!
Gick bra och vi fortsatt mot målet ROMA.
Vid sextiden på kvällen den 15/8 var vi äntligen framme i Rom.

Vi åkte direkt till ambassaden dan därpå. Inga pengar fanns. Vi hade inte många lire kvar.
Tack och lov hade jag ju min pojkvän i Rom sedan flera år. Han ställde upp och hjälpte oss.
Vi tog in på campingen i Rom utan tält men det funkade.'

Den 16/8

Jag ringde till Maurizio och talade om att jag var i stan, efter ett helt år borta. Vi träffades vid Piazza (Esedra) Repubblica (gammalt namn). Där stod han och jag blev lugn och lycklig. Äntligen hemma.

Vi åkte hem till hans lägenhet. Där hade han samlat en massa vänner (även våra) till en fest för att vi kommit tillbaka. Gulligt.

Vi lagade spaghetti och åt. Kopplade av och pratade om allt och inget. Vi åkte ut och tog en glass på Giolitti.



Från aftonbladet:



Startade redan 1890
Sagan började 1890 när Giuseppe och Bernardina Giolitti öppnade en mejeributik som sålde alla slags mjölkprodukter. Mormor Bernardina fick en snilleblixt en dag och satte åtta av sina barnbarn kring ett bord utanför affären med varsin skål glass. Där satt de som levande reklampelare – och succén var ett faktum.
Viss anpassning till tidens gång har man fått finna sig i – all grädde är numera pastöriserad – men nymodigheter som konserveringsmedel kommer aldrig att komma i närheten av glassen.
Glassbarer finns det förstås gott om i Rom. Men Giolitti kan skryta med att både ha egen tillverkning och ett par egna glassorter. Från början fanns det fem sorter, i dag har utbudet vuxit till 60 smaker.



Jag bodde hos Maurizio nästan hela tiden i Rom. Han pluggade till läkare. Jag flyttade in hos några svenska tjejer efter en tid för att han skulle kunna ägna sig åt sina studier. Dessutom bodde han långt utanför Rom nära EUR. Jag föredrog city.

Vi upplevde Rom. Vi var överallt och ingenstans. När jag såg Campidoglio blev jag "frälst". Dvs Romfrälst. En sån underbar plats.

På tummen runt Europa, del 3.Till Belgrad

Alltså mot Ambassaden i Belgrad.
Vi hade stött på några fantastiska killar från Italien som bjöd oss på frukost. Vi fick lite pengar av dem eftersom våra resterande pengar skulle komma till ambassaden i Rom. Så där stod vi, panka och utan pass. Det är fantastiskt hur många underbara människor som vi stött på under den här resan, hittills...... sen körde det ihop sig....
Vi liftade på.. blev stannande ibland. En gång knatade vi in på en gård och bad att få lite vatten..sen forsatte vi. Det var mycket varmt, 39 grader.
En lastbil stannade som skulle nästan till Belgrad. Vi hoppade in. Han bjöd på fika och mat under vägen och verkade helt OK fast han bara pratade jugoslaviska. Det blev mörkt och vid elvatiden på kvällen ville vi att han skulle stanna i nästa by så skulle vi forsätta nästa dag.
Då beslöt han sig att inte förstå något alls och bara körde vidare in på allt mindre vägar utan trafik-
-STOP, STOP, skrek vi. Det ordet borde ju fan själv förstå. Han stannade inte.........och svarade inte han såg bara sammanbiten ut.
Sen tittade han på oss och sa: DOLLAR, DOLLAR...........och knäppte med fingrarna. Det var ju så man kunde ha garvat sig harmynt. Vi hade inte en spänn....
Han saktade ned farten när vi visade vad vi hade i form av pengar. Jag öppnade dörren och var beredd att kasta mig ut i farten. Han höll kvar min kompis och forsatte att skrika ..dollar,. dollar.
Jag slängde ut våra ryggsäckar tog tag i min kompis och slet loss henne och vi hoppade ur bilen i farten. Vi rullade runt på vägen och sprang ned i diket. Han stannade bilen och kom efter oss.
Vi sprang som dårar. Jag ramlade, slog mig men forsatte. Vi rusade upp på vägen och försökte stoppa en bil som kom men den bara undvek oss och gasade och körde vidare.. efter kom mannen.
Långt i fjärran såg vi ett billyse som kom. Vi förstod att det här var sista chansen.
Bilen bromsade in lite och försökte köra förbi men vi flyttade oss så att vi stod ivägen hela tiden. De var tvugna att stanna. Ingen engelska... men ordet Police förstod de och körde oss dit. En liten stad som heter/hette Ruma. Ingen kunde något annat språk. Lyckades på något sätt ändå berätta med hjälp av dem som körde oss till polisen. De som hjälpte oss till polisen tog hand om oss. Vi blev bjudna på mat hemma hos dem och starkt turkiskt kaffe och en stor konjak. Vi fick en säng att sova i.
Underbara människor finns.
Vi hade halva numret på lastbilen och märket. Polisen gav sig ut att leta. De hittade en ryggsäck. Min hade jag lyckats krångla med. Men tältet var borta...
Till slut kom en tolk som kunde tyska.
På morgonen dan efter skjutsade mannen oss till polisen . Där hade det inte hänt något tyckte vi oss uppfatta.
Tolken hette Tatiana och vi blev hembjudna till henne och hennes familj. Familjen bestod av hennes syster och mor. De bodde ute på landet. En brunn ute på gården, dass och disk utomhus.
Det var väldigt spartanskt. Men så trevliga människor. De var ledsna över det som inträffade för de förstod att vi aldrig skulle återvända till landet. Så rätt de hade.......
Vi sov över hos dem och morgonen därpå så körde en av deras vänner oss till Belgrad.
Vi lovade Tatiana att vi skulle träffas i Venedig en viss dag och på ett visst ställe.
När vi äntligen kom till ambassaden var det enkelt. Ut på stan för att ta kort sedan hade hon passet inom en halvtimma.
Så fick vi ut på vägen igen för att lifta vidare mot Italien.Vi tog oss 20-25 mil och bad att bli avsläppta mitt ute i ingenstans. Det var sent, vi hade inget tält. Vi gick ut i en majsodling. Där syns man inte. Vi lade ut sovsäckarna mitt i odlingen och sov. Vaknade mitt i natten av att min vänninna skred som en stucken gris. En råtta hade letat sig in i hennes sovsäck. Kunde ha varit värre.

Forsättning på tummen runt Europa; Del 2

Nu började det bli riktigt jobbigt emellanåt. Det var ofta långt att gå innan vi kom ut till ett liftarvänligt ställe i början av en motorväg. (Där fick man inte stå, men det gjorde alla). Ryggsäcken var tung och omodern så det blev slitsamt. Dessutom hade det blivit riktigt varm. (Hett)

Vi startade alltså vår resa från Wien 5/8

I Graz fick vi lift med ett par fransmän som också var ute och "gjorde" Europa. Men i egen bil.

Vi beslöt oss för att hänga på en bit av deras resa. Vi hade planerat att ta oss till Italien men det blev Jugoslavien i stället. Första stopp blev Zagreb som idag ligger i Kroatien.

Från Wikipedia:

Under före detta Jugoslavien så var Zagreb ett av Jugoslaviens centrum rörande till exempel industri, kultur, skolor, stora evenemang med mera.
Zagreb har till skillnad från många andra städer i sydöstra Europa aldrig varit i de muslimska osmanernas händer vilket innebär att staden har bibehållit många äldre byggnader som raserats annorstädes.

Vi övernattade på ett litet fält (gräsplätt) utanför Zagreb i en liten by. (Ingen camping). Det var mörkt när vi slog läger, klockan var 12 på natten, så vi såg inte så mycket. Vi lade bara ut tälten och sovsäckarna ovanpå sen sov vi under stjärnorna. På morgonen vaknade vi av att det var ett jävla liv.-Kvack, kvack, kvack---- När vi tittade upp så mötte oss en syn jag aldrig sett förut än mindre varit mitt i. Runtomkring gick ankor och höns och kalkoner som pickade i backen. 50 meter bort kom ett tåg. Ett "tufftuff "-tåg. Dvs det eldades med kol och svart rök kom upp ur skorstenen på loket. Vi satt alldeles tysta och begrundade vad det var för land vi kommit till. På vägen som gick förbi kom en man med en stor kärra med massor av hö och de som drog var två oxar. Från motsatt håll kom en gumma i huckle (inte muslimskt huckle)

och oformliga svarta kläder. Hon red på en åsna. Hur många årtionde tillbaka hade vi rest?

Info:

Huvudduk - Wikipedia
Äldre allmogenamn för huvudduk är huckle och klut (i Skåne). Huvudduk används framför allt av kvinnor. Huvudduk (huvudkläde) är en huvudbonad som täcker håret, en varierande del av huvudet utom ansiktet och ibland halsen. Ibland knyts huvudduken under hakan.

Nåväl efter att ha suttit stumma ett bra tag tog vi itu med att riva tält och packa ihop sakerna.

Tält, sovsäck, och några få kläder. Duscha....??? Nä, det fanns inte på kartan...!!! Borsta tänder går ju med lite flaskvatten. Stod utanför tälten och borstade tänder och stänkte lite vatten i ansiktet. Men vi var ju på väg mot havet så det skulle nog lösa sig med allt annat...

Vi forsatt mot Rijeka där vi tillbringade fyra dagar med att bada och hålla oss rena...

Där tältade vi på en camping i alla fall. Men en dag orkade jag inte röra mig från campingen. Det var 40 grader varmt!

Jag kom ihåg att jag satt under ett träd hela dan och drack vatten i mängder.

En dag när vi gick in i en affär för att handla lite frukt (Kruska) dvs päron så lade mannen i en massa päron och annan frukt, sen föste han ut oss ur affären. Vi fick inte betala...........

Vi badade och hade det mysigt---

MEN: Jag tappade glasögonen i sjön och hittade dem inte.......Blindstyre blev det resten av resan.

På campingen i Rijeka mötte jag för första gången en toalett med ett hål i backen. Sen förstod jag inte vilket som var damernas eller herrarnas. Språket var lite besvärligt. Men det var ju bara att trava in och se vart man hamnade...

Språket var ett litet problem. Några kunde tyska tack och lov. Minnen från kriget. Ingen kunde engelska eller italienska, Det blev teckenspråk. Te och öl hade jag lärt mig vad det hette på ryska och det fungerade. HA!

Min väninna blev kär i fransmannen och jag konstaterade att kära människor ser och uppför sig lite löjligt.

En kväll skulle vi sätta upp tältet ute i naturen på ett nytt ställe alldeles vid havet. Det var bara det att det började regna och storma och blixtra. När åska går då låter det enormt mycket.

Vi tog på oss bikini och slet i rep och pinnar. Vi ville inte blöta ned alla kläder och varmt var det ju ändå. Vi lyckade på något sätt få upp tältet och lade oss i sovsäckarna och virade in oss i stora plastskynken. Vi lyckades somna trots blixt och dunder men vaknade med jämna mellanrum när vi trodde tältet skulle rasa.

Fransmännen körde oss till ett bra liftarställe där vi kunde lifta till Italien som var vårt mål. De fortsatte längre in i Jugoslavien.

Nu var det bara så att min väninna upptäckte att hon tappat/blivit besluten på sitt pass när vi kommit till gränsen.

Hm....hur göra?? Testa om vi kunde komma in i Italien på körkortet eller vända om och lifta till

Belgrad?

Vi testar....Vi kom ut ur Jugoslavien men inte in i Italien på körkortet. Till råga på allt höll vi på att fastna i ingenmansland för när vi återvände till den Jugoslaviska sidan ville inte de heller släppa in oss...Men till slut kom vi in. Så nu var det "bara" att åka till alla ställen vi varit till och leta. INGET PASS. Vi gick till Polisen som INTE kunde engelska. Vi förstod ändå att vi måste åka till konsulatet i Belgrad. Hur långt som helst.............

Fortsättning följer för nu börjar det hända spännande saker......................

På tummen Europa runt Del 1

Tänkte skriva lite om den Europaturné som jag och min väninna gjorde i början av 1970-talet
Jag skrev dagbok varje dag hela resan och jag har dem kvar. Nu tänker jag inte berätta allt, det vore för tråkigt och för mycket för alla. Vissa delar är dessutom censurerade.

I alla fall hade vi bestämt att vi skulle ut på en liten turné. Våra föräldrar var ju inte så väldigt roade. Vi köpte sovsäck, ryggsäck och diverse....

Dag 1 (24/6-71)

Vi startade från Östersund i Jämtland och tog oss till Jönköping på en dag. Det var inte så illa.

Dag 2

Från Jönköping tog vi oss till Travemunde. Vi hade tur och fick lifta med långåkare. I Travemunde tältade vi på Priwall. Regnet hällde ned och vi hade slagit upp tältet i en liten grop så det blev ju helt blött. Vi bodde i en liten bäck! Vi satt under tak ´på campingen hela dan och drack pulverkakao.Vi blev inbjudna till campingvakten och hans fru. De bjöd på mat för de tyckte synd om oss.

På kvällen slet vi oss loss från gyttjan och gick på disco inne i "stan". Vi blev kvar i Travemunde några dagar.

En kväll när jag gick ensam hem från discot genom en stor park så kände jag att någon förföljde mig. Såg mig om och där gick en man 20 meter bakom mig och han flåsade högljutt. Jag tackar min kondition och löpförmåga. Jag sprang som en tok i 500-600 meter till campingen. Jag hörde hur han hängde på men han kom inte ikapp och när jag slängde mig in i tältet inne på campingen så hade jag blivit fri honom. Inte kul!

Eter Travemunde fick vi lift hela vägen till Heidelberg med en bil. Där träffade vi tre killar från Schweiz som vi slog följe med en bit på vägen.

Måndag den 5/7 (Heidelberg)

Vaknade av att det var hett som i en bakung i tältet. Där började vår riktiga resa. Hett, hett, hett.

Vi släpade oss ut ur tältet när solen gick upp och somnade igen utanför.....

Vi fortsatte till St Anton där vi slog upp tältet vid en liten bäck. Vår frukost bestod ofta av vatten. vitt bröd och smältost. Väl där gick vi på en liten upptäcktsfärd och det jag såg tog andan ur mig.

På en cykel kom en av Schweiz störtloppsåkare. Den häcken var något extra.

Från 14/7 och framåt...

Tog oss till Mittenwald som ligger i södra Bayern. Vi hade blivit lite snåla så vi ville inte slå upp tältet på en camping. Vi hittade en underbar plats vid floden Isar som rinner ned från Alperna. ISKALLT vatten

På eftermiddagen var vi inne i byn och såg oss omkring. Vi besökte en Bierstube med lite "joddlarmusik" och tog en öl. På vägen "hem" tog vi en Currywurst innan vi skulle sova i tältet ute i mitt i "ingenstans". Vi somnade till flodens brusande och vaknade med magknip mitt i natten.

Vi rusade båda ut ur tältet: Magsjuka. Min kompis gick nedstöms och jag uppstöms. Vi spydde och allt annat i två dygn. Det blev lite jobbigt. Det vi längtade efter var en riktig toalett och inte sitta ute i buskarna vid en iskall flod. Gissa om det var kallt när vi skulle "bada". En morgon när det var kris så tog det tid att ta sig ur tältet och det ska jag säga: Det var inte kul. Men när jag stod vid floden och tvättade min jeans såg jag att min väninnas jeans redan hängde på ett par grenar. Kände mig genast bättre till mods. Höll på att svimma ett antal gånger när jag tvättade jeansen. Man är inte så kaxig när man blir matförgiftad....

Eter fem dagar i tälten kunde vi börja tänka på att förflytta oss igen. Men vi var så svaga att benen skakade. Utan riktig mat i fem dar.

23/7 och framåt.........

Från Mittenwald till Salzburg. Vi fick lift med två Amerikanska killar, Michael och Harry, i en Volkswagenbuss till Wien.

Skam att säga sov vi på deras liggplatser hela vägen.....

26/7 --5/8

Wien. Efter 10 dagar i Wien tyckte vi att vi sett det mesta. Vi drack vitt vin i Grinzing så det rann ur öronen. Det värsta var att det inte kändes när vi satt ner. Men, PANG, när vi reste oss från stolen slog vinet till med full kraft. Vi var helt enkelt aspackade. Dan efter vaknade med en otrolig huvudvärk och beslöt oss för att lära av det misstaget. (Har dessvärre gjort om det på samma ställe många, många år senare, hade tydligen inte lärt mig något trots allt).

Första dan åkte vi in till centrum och vandrade omkring hela dan.

När vi skulle tillbaka till campingen beslöt vi oss för att gå (det kunde ju inte vara så långt). Ville ju spara 2 kronor.

Men det blev lite långt. En polisbil stannade och undrade lite. Kanske vi var några fjärilar om natten. De insåg att vi inte var det och körde oss hem till campingen.

Dagen efter besöt vi oss för att lifta vidare trots att vi träffat två underbara killar. Sånt får ju inte inverka på vår upptäcktsresa.

Nu till äventyret i Jugoslavien......................

Vad ni reser....!

Vi lägger ned nästan all vår tid och pengar på att resa. Har varit i 19 länder "so far". Fler lär det bli.....
Vi åker med egen bil eller hyr bil på orten. Däremellan åker vi med Fritidsresor till Sicilien.
Det är det enda stället vi åker till med charter eftersom det är knöligt med flyg till Catania. Blir billigare också.

När jag var yngre liftade jag och en kompis runt Europa ett par gånger. Vi sov i tält på campingar. En gång gick vi ut i ett majsfält och sov under bar himmel. Det var i det f d Jugoslavien. Då var vi ute månader i stäck. Det hände mycket på de turerna.

Nu ska jag koppla av efter en vecka med mycket jobb. Ett eller två glas vin, lite mat och en film.
Sen återkommer jag i morgon med nya krafter.....

Ännu en fredag: Ska bara........

Ibland tror jag att livet bara består av fredagar och måndagar.
Har inte så mycket inspiration under de andra dagarna (av någon anledning).
Ska försöka att berätta och lägga in lite bilder från vår vigsel i Rom i helgen.

Kommer strax tillbaka......ska bara..................